| KLN ◊ LATINSKA SÅNGTEXTER I ÖVERSÄTTNING |
| (Uppdateras kontinuerligt) | Domine Iesu Christe | Panis angelicus | Te Deum | ||
| Att fira gudstjänst | Absolve, Domine | In paradisum | Puer natus | Tu es Petrus | |
| Cecilia | Agnus Dei | Kyrie, eleison (grek.) | Requiem aeternam (intr.) | Ubi caritas | |
| Dokument och utgåvor | Alma Redemptoris mater | Libera me | Requiem aeternam (grad.) | ||
| Frågelåda | Ave, maris stella | Locus iste | Requiescant in pace | ||
| Liturgiska texter | Ave, Regina caelorum | Lux aeterna | Salve Regina | ||
| Länkar | Ave, verum Corpus | Magnificat | Sanctus | ||
| Musik | Benedictus (Sakarias lovsång) | Stabat mater | |||
| Nämnden | Credo in unum Deum | Nunc dimittis | Subvenite | ||
| Utbildning | Dies irae | O magnum mysterium | Tantum ergo sacramentum | ||
V. 1 Absólve, Dómine, ánimas ómnium fidélium
defunctórum ab omni vínculo delictórum,
V. 2 et grátia tua illis succurrénte, mereántur evádere iudícium ultiónis,
V. 3 et lucis aetérnae beatitúdine pérfrui.
V. 1 Lös, o Herre, alla kristtrogna avlidnas själar från varje syndaband,
V. 2 och skynda dem till mötes med din nåd, så att de undkommer domen och
vedergällningen,
V. 3 och låt dem njuta den eviga salighetens ljus.
Romersk medeltida text. Mässa för avlidna.
Agnus Dei, qui tollis peccáta mundi: miserére
nobis.
Agnus Dei, qui tollis peccáta mundi: miserére nobis.
Agnus Dei, qui tollis peccáta mundi: dona nobis pacem.
Guds lamm, som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
Guds lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss.
Guds lamm, som borttager världens synder, giv oss frid.
Bearbetat utdrag ur Gloria in excelsis Deo, jfr Joh 1:29. Den exakta lydelsen ovan, med dona nobis pacem, är från 900- eller 1000-talet.
1 Ave, maris stella, / Dei mater alma, / atque semper virgo, / felix cæli
porta.
Var hälsad, havets stjärna, Guds milda moder, alltid rena Jungfru, himlens
saliga port.
2 Sumens illud "Ave" / Gabriélis ore, / funda nos in pace, / mutans Evæ
nomen.
Du som tog emot detta "Var hälsad" ur Gabriels mun, gör oss fasta i friden, du
som förvandlade Evas namn.*
3 Solve vincla reis, / profer lumen cæcis, / mala nostra pelle, / bona cuncta
posce.
Lossa skuldens bojor, skänk ljus åt de blinda, driv vårt onda på flykten, bed om
allt gott.
4 Monstra te esse matrem, / sumat per te preces / qui pro nobis natus
/ tulit esse tuus.
Visa dig som moder. Må han genom dig ta emot bönerna, han som för oss född för
oss gick med på att vara din (son).
5 Virgo singuláris, / inter omnes mitis, / nos culpis solútos / mites fac et
castos.
Underbara Jungfru, du mildaste av alla, gör oss, lösta från synden, milda och
kyska.
6 Vitam præsta puram, / iter para tutum, / ut vidéntes Iesum / semper
collætémur.
Skänk (oss) ett rent liv, bered (för oss) den säkra vägen, så att vi får se
Jesus och alltid kan glädjas.
7 Sit laus Deo Patri, / summo Christo decus, / Spiritui Sancto / honor,
tribus unus. Amen.
Må lovsång ges åt Gud Fadern, är åt den högste Kristus, hder åt den helige Ande
– åt de tre en (och samma lovsång). Amen.
Hymn tillskriven Ambrosius Autpertus (d. 784).
Alma
Redemptóris mater, quae pérvia caeli
porta manes, et stella
maris: succúrre cadénti,
súrgere qui curat populo. Tu quae genuísti,
natúra miránte, tuum sanctum Genitórem:
Virgo prius ac
postérius, Gabriélis ab ore
sumens illud Ave,
peccatórum miserére.
Frälsarens milda moder,
du som är och förblir den port genom vilken vi kan
gå in i himlen, och havets stjärna,
hjälp <Guds> folk som faller
och strävar efter att resa sig på nytt.
Du som medan skapelsen häpnade
födde
den helige som frambringat dig,
du som var jungfru både före och
efter <födelsen>,
du som fick höra ordet "Ave" ur Gabriels
mun,
förbarma dig över syndarna.
Antifon (på hexameter) från 1000- eller 1100-talet.
Ave, Regína caelórum,
ave, Dómina angelórum,
salve, radix, salve, porta,
ex qua mundo lux est orta.
Gaude, Virgo gloriósa,
super omnes speciósa;
vale, o valde decóra,
et pro nobis Christum exóra.
Var hälsad, drottning.
Var hälsad, änglarnas härskarinna.
Hell dig, du (Ishajs) rot. Hell dig, du (himlens) port,
ur vilken ljuset för världen framgick.
Gläd dig, ärorika Jungfru,
skönare än alla andra.
Var hälsad, du ljuvliga.
Bed för oss till Kristus.
Antifon från 1100-talet.
Ave verum Corpus, natum / de María Vírgine,
vere passum, immolátum / in cruce pro hómine,
cuius latus perforátum / fluxit aqua et sánguine.
Esto nobis praegustátum / mortis in exámine.
O Iesu dulcis, o Iesu pie,
o Iesu, fili Maríae.
Var hälsad, sanna kropp, född av jungfrun
Maria,
du som i sanning led och offrades på korset för människan,
du ur vars genomborrade sida vatten och blod flöt.
Var oss i dödens prövning en försmak [av saligheten].
O ljuve Jesus, o barmhärtige Jesus,
o Jesus, Marias son.
Bön, troligen från 1200-talet.
Dies irae, dies illa / solvet saeclum in
favílla, / teste David cum Sibylla.
Vredens dag, den dagen / skall upplösa världen i aska, / enligt Davids och
sibyllans vittnesbörd.
Sefanja 1:15; Ps 96:13; sibylla = antik
sierska
Quantus tremor est futúrus, / quando iudex est ventúrus / cuncta stricte
discussúrus.
Hur stor blir inte skräcken / när Domaren nalkas / för att noggrant granska
allt.
Tuba mirum spargens sonum / per sepulchra regiónum, / coget omnes ante thronum.
Basunen skall sprida ett förunderligt ljud / över jordens alla gravar / och
tvinga alla inför tronen.
Matt 24:31; 1 Kor 15:52
Mors stupébit et natura / cum resurget creatúra / iudicanti responsúra.
Döden och naturen skall häpna / när skapelsen står upp / för att stå till svars
inför den som dömer.
Liber scriptus proferétur, / in quo totum continétur / unde mundus iudicétur.
En fullskriven bok skall tas fram / i vilken allt det står / utifrån vilket
världen skall dömas.
Dan 7:10
Iudex ergo cum sedébit, / quicquid latet apparébit; / nil inultum remanébit.
När så domaren sätter sig / kommer allt att bli uppenbart / och inget kommer att
förbli ostraffat.
Quid sum miser tunc dictúrus, / quem patrónum rogatúrus, / cum vix iustus sit
secúrus?
Vad skall jag olycklige säga då, / vilken advokat skall jag tillkalla, / när
knappast den rättfärdige kan vara säker?
1 Pet 4:18
Rex tremendae maiestátis, / qui salvandos salvas gratis, / salva me, fons
pietátis.
Du Konung i ditt fruktansvärda majestät, / du som av nåd frälser dem som skall
frälsas, / fräls mig, du kärlekens källa.
Matt 19:28
Recordáre, Iesu pie, / quod sum causa tuae viae, / ne me perdas illa die.
Kom ihåg, käre Jesus, / att jag är anledningen till din vandring / och låt mig
inte gå under på den dagen.
Quaerens me sedísti lassus, / redemísti crucem passus; / tantus labor non sit
cassus.
Det var för att uppsöka mig som du trött satte dig ner [vid Sykars brunn], / du
återlöste mig genom att lida korsets död, / och en sådan möda får inte ha varit
förgäves.
Joh 4:6
Iuste iudex ultiónis, / donum fac remissiónis / ante diem ratiónis.
Du hämndens rättfärdige domare, / ge mig förlåtelsens gåva / före räkenskapens
dag.
Matt 12:36
Ingemísco tamquam reus, / culpa rubet vultus meus; / supplicánti parce, Deus.
Jag suckar som en skyldig, / mitt ansikte rodnar av skuld. / Gud, skona mig när
jag ber dig därom.
Qui Mariam absolvísti / et latrónem exaudísti, / mihi quoque spem dedísti.
Du som gav Maria [Magdalena] förlåtelsen / och bönhörde rövaren, / du har skänkt
hopp också åt mig.
Luk 7:36-50; Luk 23:39-43
Preces meae non sunt dignae / sed tu, bonus, fac benígne / ne perénni cremer
igne.
Mina böner är inte värdiga, / men gör i din godhet så / att jag inte brinner i
den eviga elden.
Matt 25:31-46
Inter oves locum praesta / et ab haedis me sequéstra / státuens in parte dextra.
Ge mig plats bland fåren / och skilj mig från getterna / och ställ mig på din
högra sida.
Confutátis maledíctis, / flammis ácribus addíctis, / voca me cum benedíctis.
Sedan de förbannade blivit överbevisade / och dömda till de brännande lågorna, /
kalla mig att stå bland de välsignade.
Oro supplex et acclínis, / cor contrítum quasi cinis, / gere curam mei finis.
Jag ber böjd i stoftet, / mitt hjärta är förkrossat som aska: / ta dig an mitt
slutliga öde!
Ps 51:19
Lacrimósa dies illa, / qua resurget ex favílla / iudicándus homo reus: / huic
ergo parce, Deus.
Den dagen är full av tårar, / när ur askan uppstår / den skuldtyngda människan
till dom: / skona henne då, o Gud.
Pie Iesu Dómine, / dona eis réquiem. Amen.
Käre Herre Jesus / ge dem vilan. Amen.
Okänd författare; ofta tillskriven Tommaso
da Celano (d. omkr. 1260). Sekvens i den klassiska requiem-mässan, vid
liturgireformen 1970 flyttad till tidebönen under kyrkoårets sista vecka.
Domine Iesu Christe (offertorium)
Dómine Iesu Christe, Rex glóriae, líbera ánimas
ómnium fidélium defunctórum de poenis inférni et de profúndo lacu: líbera eas de
ore leónis, ne absórbeat eas tártarus, ne cadant in obscúrum: sed sígnifer
sanctus Míchael repraeséntet eas in lucem sanctam
– quam olim Ábrahae promisísti et sémini eius.
V. Hóstias et preces tibi, Dómine, laudis offérimus; tu súscipe pro animábus
illis, quarum hódie memóriam fácimus; fac eas, Dómine, de morte transíre ad
vitam
– quam olim …
Herre Jesus Kristus, ärans konung, befria alla
avlidna kristtrognas själar från helvetets straff och från det stora djupet.
Befria dem ur lejonets gap, så att inte dödsriket uppslukar dem, så att de inte
faller ner i mörkret. Utan låt teckenbärararen, den helige Mikael, föra dem in i
det heliga ljuset
– som du en gång lovade åt Abraham och hans avkomma.
V. Herre, vi frambär till dig lovets offergåvor och böner. Ta emot dem för de
själar som vi minns i dag. Låt dem, Herre, övergå från döden till livet
– som du en gång …
Medeltida bön. Mässa för avlidna.
In paradísum dedúcant te ángeli, in tuo advéntu suscípiant te martyres, et perdúcant te in civitátem sanctam Ierúsalem.
In i Guds paradis må änglarna föra dig, må martyrerna mottaga dig när du kommer och ledsaga dig in i den heliga staden Jerusalem.
Romersk antifon från 400–600-talet. Begravning.
Kýrie, eléison. – Christé, eléison. – Kýrie,
eléison.
Herre, förbarma dig. – Kristus, förbarma dig. – Herre, förbarma dig.
Fornkristet bönerop på grekiska. Märk: "Kyrie"
bör normalt uttalas "Kirie": den vokal som skrivs y uttalades redan tidigt i
grekiskan som i, liksom den vokal betecknande långt e-ljud som följer efter "ele-"
uttalades som i och rentav brukar skrivas som i. Både greker och européer söder
om Alperna säger alltid "Kirie".
Líbera me, Dómine, de morte aetérna, in die
illa treménda, quando caeli movéndi sunt et terra, dum véneris iudicare saéculum
per ignem.
V. Tremens factus sum ego, et tímeo, dum discússio vénerit atque ventúra ira –
quando caeli movéndi sunt et terra.
V. Dies illa, dies irae, calamitátis et misériae, dies magna et amára valde –
dum véneris iudicáre saéculum per ignem.
V. Réquiem aetérnam dona eis, Dómine, et lux perpétua lúceat eis.
Rädda mig, Herre, från den eviga döden på den stora och fruktansvärda dagen, då
himmel och jord skall skakas, när du kommer för att döma världen i eld.
V. Jag darrar och bävar när domen kommer, den kommande vreden, då himmel och
jord skall ska-kas.
V. Se den stora dagen, vredesdagen, förödelsens dag, eländesdagen, den stora och
oerhört bittra dagen, då du kommer för att döma världen i eld.
Latinsk text från tidig medeltid. Mässa för
avlidna.
Locus iste a Deo factus est, inaestimabile
sacramentum; irreprehensibilis est.
V. Deus, cui adstat chorus Angelorum, exaudi preces servorum tuorum.
Detta hus är Guds verk, ett oskattbart
mysterium; det är fritt från varje fläck.
V. Gud, inför vilken änglaskaran står, hör dina tjänares böner.
Gradualresponsorium från 500-talet (?) efter 1
Mos 28:17; 4 Esra 8:20-24.
Anm. irreprehensibilis är ett ord ur gammaltestamentligt språk, använt om
offer och offerplatser: de ska vara felfria, fläckfria, oklanderliga.
Lux aetérna lúceat eis, Dómine – cum sanctis
tuis in aetérnum, quia pius es.
V. Réquiem aetérnam dona eis, Dómine, et lux perpétua lúceat eis – cum sanctis …
Må det eviga ljuset lysa för dem, Herre – bland dina heliga i evighet, ty du är
barmhärtig.
V. Ge dem, Herre, den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem – bland
dina heliga …
Romersk sång från 400–600-talet efter 4
Esra 2:32–35. Mässa för avlidna.
O magnum mysterium (responsorium)
O magnum mysterium et admirabile sacramentum,
ut animalia viderent Dominum natum, iacentem in praesepio! Beata Virgo, cuius
viscera meruerunt portare Dominum Christum. Alleluia.
V. Domine, audivi auditum tuum, et timui. Consideravi opera tua, et expavi, in
medio duorum animalium * iacentem in praesepio.
V. Pastores felici gaudio festinaverunt videre quod audierant, et continuo
Salvatorem quam quaesierunt invenire meruerunt + iacentem in praesepio.
O stora hemlighet, förunderliga mysterium:
djuren fick se den nyfödde Herren liggande i en krubba! Saliga Jungfru, vars
sköte fick bära Herren Kristus! Halleluja.
V. Herre, jag fick höra om dig och häpnade. Jag betraktade dina gärningar och
bävade: mitt emellan de två djuren + liggande i en krubba!
V. Herdarna skyndade med glädje i väg för att se vad de hade hört om, och strax
fick de finna den Frälsare som de hade sökt + liggande i en krubba!
Romerskt responsorium, verser Hab 3:2; jfr Luk 2:16. Julnatten.
Puer natus est nobis, et fílius datus est nobis,
cuius impérium super húmerum eius: et vocábitur nomen eius Magni consílii
Ángelus.
V. Cantáte Dómino cánticum novum: quia mirabília fecit.
V. Glória Patri, et Fílio, et Spirítui Sancto: sicut erat in princípio, et nunc
et semper, et in saecula saeculórum. Amen.
Ett barn är oss fött, en son är oss given, och
på hans skuldra skall herradömet vila. Och han skall kallas vid namnet Det stora
rådets budbärare.
V. Sjung till Herrens ära den nya sången, ty han har gjort under.
V. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, som det var från begynnelsen,
både nu och alltid och i evigheters evigheter. Amen.
Introitus för juldagen. Jes 9:6; Ps 97/98:1.
Réquiem aetérnam dona eis, Dómine, et lux
perpéuta lúceat eis.
V. 1 Te decet hymnus, Deus, in Sion, et tibi reddétur votum in Ierúsalem.
V. 2 Qui audis oratiónem, ad te omnis caro véniet propter iniquitátem.
V. 3 Etsi praevaluérunt super nos impietátes nostrae, tu propitiáberis eis.
V. 4 Beátus quem elegísti et assumpsísti, inhabitábit in átriis tuis.
Ge dem, Herre, den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem.
V. 1 Dig tillkommer lovsång, o Gud, på Sion, till dig skall man infria löfte i
Jerusalem.
V. 2 Du som hör bön, till dig kommer alla människor för överträdelsens skull.
V. 3 Även om våra synder blivit oss för tunga, skall du förlåta dem.
V. 4 Salig den som du utvalt och upptagit, han skall få bo i dina gårdar.
Romersk antifon från 400–600-talet efter 4
Esra 2:32–35, vers Ps 65/64:2–5. Mässa för avlidna.
R. Réquiem aetérnam dona eis, Dómine, et lux
perpéuta lúceat eis.
V. In memória aetérna erit iustus, ab auditióne mala non timébit.
R. Ge dem, Herre, den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem.
V. Den rättfärdige skall bli ihågkommen för evigt, olycksbud behöver han inte
frukta.
Omkväde romersk text från 400–600-talet
efter 4 Esra 2:32–35, vers Ps 111/112:7. Mässa för avlidna.
Requiéscant in pace. Amen.
Må de vila i frid. Amen.
Bön vid begravning.
Sanctus, sanctus, sanctus Dóminus Deus Sábaoth.
Pleni sunt caeli et terra glória tua.
Hosánna in excélsis.
Benedíctus qui venit in nómine Dómini.
Hosánna in excélsis.
Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Himlarna och jorden är fulla av din härlighet.
Hosianna i höjden.
Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden.
Fornkristen acklamation efter Jes 6:3; Ps
118:25–26.
Subveníte, sancti Dei, occúrrite, ángeli Dómini,
suscipiéntes ánimam eius, offeréntes eam in conspéctu Altíssimi.
V. Suscípiat te Christus, qui vocávit te, et in sinum Ábrahae ángeli dedúcant te
– suscipiéntes ánimam eius, offeréntes eam in conspéctu Altíssimi.
V. Réquiem aetérnam dona ei, Dómine, et lux perpétua lúceat ei – offeréntes eam
in conspéctu Altíssimi.
Ni Guds helgon, kom honom (henne) till hjälp. Ni Herrens änglar, skynda honom
(henne) till mötes. Ta emot hans (hennes) själ, och bär den fram inför den
Högstes ansikte.
V. Må Kristus ta emot dig, han som kallat dig, och må änglarna föra dig till
Abrahams sköte. Må de ta emot hans (själ) och bära den fram inför den Högstes
ansikte.
V. Ge honom (henne), Herre, den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för
honom (henne). Må de bära den fram inför den Högstes ansikte.
Latinsk text från tidig medeltid, eventuellt från Rom. Begravning.
1 Tantum ergo sacraméntum / venerémur cérnui,
et antíquum documéntum / novo cedat rítui;
praestet fides suppleméntum / sénsuum deféctui.
2 Genitóri Genitóque / laus et iubilátio,
salus, honor, virtus quoque / sit, et benedíctio;
procedénti ab utróque / compar sit laudátio. Amen.
1 Detta så stora sakrament må vi alltså falla
ner och vörda,
och må den gamla undervisningen vika för den nya riten;
må tron komplettera med det som sinnena inte förmår [fatta].
2 Den som föder [= Fadern] och den Födde [=
Sonen] tillhör lovprisning och jubelsång;
må även hyllning, heder, kraft och välsignelse [= lovprisning] ges [åt Fadern
och Sonen];
åt den som framgår ur bägge [= Anden] må likvärdigt lov ges. Amen.
Ur hymnen Pange, lingua, gloriosi corporis mysterium, Thomas av Aquino 1263/64? Sakramentsandakt.
Tu es Petrus, et super hanc petram aedificabo Ecclesiam meam.
Du är Petrus (Klippan), och på den klippan skall jag bygga min kyrka.
Antifon. Matt 16:18.
Uppdaterad 2008-09-10