Vilka är de viktigaste sångerna i mässan?

Hur ska man prioritera vilka delar av mässan som ska sjungas? I Musicam sacram från 1967 finns det en prioriteringsordning som bland annat säger att ingångspsalmen, responsoriepsalmen, halleluja, offertoriepsalmen och kommunionpsalmen hör till de lägst prioriterade delarna. Dessa delar verkar dock ofta vara först prioriterade eller rentav de enda delarna av mässan som sjungs.

Svar på frågorna finns i “Allmän introduktion till det romerska missalet” (AIRM). Instruktionen Musicam sacram utkom före 1969 års missale och är inte fullt aktuell. De avsnitt i AIRM som är vägvisande är n. 37 och n. 38–40.

Det heter där (n. 38 och 40): “De texter som skall framföras högt och tydligt av präst eller diakon eller av lektor eller av alla skall framföras på ett sätt som motsvarar textens genre, alltefter om det rör sig om en läsning, en bön, en uppmaning, en acklamation eller en sång. Det skall likaså svara mot den form av mässa man firar och mot dess grad av högtidlighet. Likaså måste man ta hänsyn till respektive språks karaktär och vad som passar respektive folk. […] När man väljer vad som skall sjungas skall man […] prioritera de sångpartier som är viktigast, i synnerhet dem som är tänkta att sjungas av präst eller diakon eller lektor med svar från folket eller att sjungas gemensamt av prästen och folket.”

Vad som i första hand bör sjungas är alltså en bedömningsfråga. Flera faktorer ska vägas samman: 1. Texternas karaktär — texter som inte kommer till sin rätt utan att sjungas bör sjungas (t.ex. Gloria, Halleluja och Sanctus). 2. Innevarande gudstjänsts karaktär — en festlig gudstjänst fordrar mer sång. 3. Den aktuella församlingen och dess sångförmåga — sången ska vara en källa till glädje, inte en belastning för församlingen. Anvisningarna önskar 4. att man ska förstärka och vitalisera växelverkan mellan präst (etc.) och församling genom att sjunga partier som utförs växelvis och likaså förstärka och vitalisera liturgins gemenskapskaraktär genom att hellre sjunga än läsa sådant som är tänkt att sjungas unisont av alla. Den nödvändiga avvägningen mellan dessa olika faktorer gör att det inte går att upprätthålla en så bestämd prioriteringsordning som den i Musicam sacram. Man måste göra en bedömning från fall till fall.

KLN (Katolska Liturgiska Nämnden) har till uppgift att stimulera gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift. Nämnden utarbetar gudstjänstordningar och liturgiska böcker, tar initiativ till utbildning med mera. Den är biskopens beredande och rådgivande organ i liturgiska frågor.