Fråga: Har vår kyrka alltid använt vitt vin för sakramentalt bruk? Eller är det bara i det vinfattiga norra Europa man tvingats till det? Man kunde tycka att Kristi blod borde vara rött.
Svar: Kyrkolagen stadgar (canon 924, § 3) att mässvinet ska vara ”naturligt vin från vinstocken”, dvs. utan tillsatser, varken alkoholfri druvsaft eller destillerat vin. Gudstjänstböckerna säger inget om huruvida det ska vara rött eller vitt, men rödvin vore förstås det naturligaste. Att vi normalt använder vitt vin i mässan har förmodligen tre historiska orsaker:
- Bristen på vin i vissa (t ex våra nordiska) regioner i gångna tider. Påven Honorius III skrev på förekommen anledning till ärkebiskopen i Uppsala 1220 och inskärpte att det måste vara mer vin än vatten i kalken. Rött vin verkar ha varit tre gånger dyrare än vitt, att döma av räkenskaperna från lagmannen Birger Peterssons begravning i Uppsala 1328, men en synod i Söderköping 1441 ville att man (trots detta?) helst skulle använda rödvin i mässan.
- Rödvin surnar lätt när man väl har öppnat flaskan, medan vitt vin håller sig bättre, vilket har betydelse när man firar mässan varje dag.
- Rött vin sätter synligare fläckar på torkdukarna, vilket kanske inte uppskattas av dem som tvättar dem.
Att man tillsätter vatten i kalken, fastän detta inte uttryckligen står i Bibeln, var under antiken en självklarhet som inte behövde påpekas. Småningom gavs detta moment i mässan symbolisk betydelse. När prästen eller diakonen häller litet vatten i mässvinet ber han (enligt den nya översättningen): ”Genom detta vattnets och vinets mysterium må han som för vår skull blivit sann och verklig människa ge oss del av sin gudomliga natur.” När vinet förenar sig med vattnet betecknar detta alltså hur Kristus, samtidigt människa och odödlig Gud, oupplösligt förenar sig med den dödliga människan i den heliga kommunionen — samma hemlighet som antyddes genom den underbara förvandlingen av vatten till vin vid bröllopet i Kana.