Ordet kommer av lat. missa, som i sin tur hänger ihop med verbet mitto, ”skicka, sända iväg”. Missa betyder ”utsändning”. Slutorden i mässan lyder på latin Ite, missa est, ”Gå, det är utsändning”, alltså ungefär ”Härmed kan ni gå” – en formel som i antiken kunde avsluta nästan vilken sammankomst som helst. Ordet missa användes inom kyrkan först om utsändningen av dopkandidater före nattvardsfirandet och utsändningen av församlingen i gudstjänstens slut. Från slutet av 300-talet började det förekomma i betydelsen gudstjänst och fr.o.m. 500-talet och i synnerhet under medeltiden användes det om den eukaristiska gudstjänsten, alltså ”mässan”. Inom andra kyrkor än den latinska har huvudgudstjänsten andra namn, t.ex. ”liturgin” eller ”offret”.