Fråga: Ofta sjunger man Kyrie, Gloria, Credo och Agnus Dei växelvis, men det framgår inte i Cecilia hur man ska göra uppdelningen mellan kantor/kör och församling. Hur ska den göras?
Svar: När det gäller de latinska mässpartierna står detta mycket riktigt inte i Cecilia (men kommer att framgå av nya Cecilia). Det finns dock en stark tradition på området, och det vållar en onödig känsla av främlingskap hos vana mässbesökare att avvika från det traditionella mönstret. Dubbelstreck i notskriften markerar rollväxling.
Det traditionella mönstret ser ut så här:
- Kyrie: Först försångare, därefter församling i vart och ett av de tre leden (Kyrie, Christe, Kyrie).
- Gloria: Präst/kantor: ”Gloria in excelsis Deo”, försångare/kör ”et in terra pax hominibus bonae voluntatis”, församling: ”Laudamus te”, försångare/kör: ”benedicimus te” osv.
- Credo: Präst/kantor: ”Credo in unum Deum”, försångare/kör: ”Patrem omnipotentem … et invisibilium”, församling: ”Et in unum Dominum Iesum Christum …” osv. (En minnesregel kan vara att det alltid är församlingen som sjunger ”et unam, sanctam, catholicam …” Räkna baklänges från det stället så blir det rätt från början.)
- Agnus Dei: kantor ”Agnus Dei”, församlingen faller in med ”qui tollis …” Samma mönster upprepas i alla tre leden i sången. I Agnus Dei XVIII (som ingår i Missa simplex, Cecilia 413) kan man dock med fördel följa sångens ursprungliga responsoriala mönster: kantor: ”Agnus Dei, qui tollis peccata mundi”, församling: ”miserere nobis/dona nobis pacem”.