Fråga: Kan en icke-katolik vara lektor och försångare i den katolska mässan?
Svar: Ett sakrament är en handling som utförs av kyrkan. När mässan firas är den det yttersta tecknet på att en konkret församling är förenad i samma tro, i samma gudstjänst och under samma biskop. De som har en uppgift i gudstjänsten ska därför tillhöra kyrkan helt och fullt. Den som läser bibeln i mässan (lektorn) ska därför vara katolik. Samma princip gäller den som sjunger responsoriepsalmen.
I fornkyrkan vigdes lektorer och kantorer för sitt uppdrag och hade dessa uppdrag som ett permanent ämbete. Välsignelsen av en lektor (och akolyt) är fortfarande i bruk och utgör bl a ett obligatoriskt steg på vägen till diakon- och prästämbetet. Man kan undantag från denna regel vid dop, bröllop och begravningar, där man kan be en lämplig anhörig, katolik eller ej, att läsa bibeltexten (dock inte evangeliet, som är reserverat för diakon och präst).
I mindre församlingar kan det också vara svårt att hitta en organist eller körledare som är katolik, och då är det befogat att göra avsteg från den allmänna regeln. Inte heller kan man kräva att alla körmedlemmar är katoliker.
Mässan är det högsta uttrycket för kyrkans enhet. Alla aktörer i gudstjänsten utför kyrkans handling. Den som tar emot kommunionen manifesterar att han eller hon delar kyrkans tro på sakramenten och sin samhörighet och lojalitet med kyrkans biskopar. Därför praktiserar inte katolska (och ortodoxa) kyrkan så kallad interkommunion. Undantag görs i pastorala nödsituationer, när icke-katoliker inte har tillgång till egna präster, i synnerhet vid dödsfara. En katolsk präst får då ge kommunionen, botens sakrament och sjuksmörjelsen till en icke-katolik som spontant ber om det och som delar katolska kyrkans tro på sakramenten (kanoniska lagen, canon 844). Dessa principer finns i det ekumeniska direktoriet, godkänt av Johannes Paulus II 1993.
Många har svårt att förstå att katolska kyrkan inte uppmuntrar till interkommunion. Det är smärtsamt, och det ska vara smärtsamt. Man kan inte trolla bort spåren av århundradens splittring. Man ska förvandla sin frustration till intensiv bön, en akt av andlig kommunion och säga: ”Jesus, förvandla min smärta över att din kropp är sargad till en starkare längtan efter samhörighet med dig och med alla de dina. Jag offrar min smärta i dag som en bön för de kristnas enhet, att din kropp skall helas, i lydnad mot din vilja att vi alla skall vara ett, för att världen skall tro.”